Ankomst och mottagning av Bosnier i Sverige och i Växjö

En av krigets konsekvenser blev att hundratusentals människor blev fördrivna från sina hem. Dessa människor sökte sig till en tryggare tillvaro. Redan 1993 hittade många bosnier sin fristad i Sverige och i Växjö. Kriget i Bosnien fortsatte med ominskad intensitet under hela 1994-1995. Till slut väcktes västvärldens samvete och man ingrepp mer kraftfullt framförallt mot Serbien/Montenegro men även mot Kroatien. Detta resulterade i ett fredsavtal känd bland oss bosnier som Daytonavtalet.

Nu är vi här i Sverige; med våra minnen, våra upplevelser och våra förluster. Många har förlorat sina närmaste, sina mest älskade och i vissa fall hela sin familj, sina vänner och grannar. Andra blev fångar i ökända koncentrationslägren och utsattes för en omänsklig tortyr och misshandel. Ofta var deras vilja att berätta till eftervärlden det som höll dem i livet. De som hade mer ”tur” fick vara kvar hemma under s k ”arbetsplikt”. En uppgift dem hade var bl.a. att gräva skyttegravar ute på fronten; inte sällan mitt i skottlinjen.

Och vi som har kommit ut ur Bosnien? Vi fick bära våra ryggsäckar där ovisheten kring vad skulle hända i Bosnien och med Bosnien var en tung last att bära.

Även om vi kom hit från många olika delar av Bosnien och Hercegovina, fann vi varandra rätt snabbt, kanske var vi omedvetet varse om att sår läker snabbare om vi är fler. Sverige har för oss alla inneburit en trygghet och erbjudit oss en lösning på våra existentiella frågor: hem, mat, och möjlighet till utveckling. Detta i sig är mycket för någon som har kommit hit med endast sitt liv i behåll och lite hopp om en bättre framtid. Så började vårt liv i Sverige att rutas in i en vardag: först kurs i svenska för invandrare, någon kurs på AMU eller KOMVUX och, för de flesta, en efterlängtade anställning. Våra traditioner och vårt hemland trogna har vi inte glömt dem som hade det sämre än vi. Många aktiviteter som syftade på att hjälpa vårt hemland har drivits under dessa år; något som vi med stolthet tar upp. När vi kastar en blick på våra år i Sverige blir året då vår förening grundades en naturlig utgångspunkt

 

Organisering av Bosnier i Växjö – Föreningen ”LJILJAN” grundas

Ett livligt utbyte av tankar och idéer i lösa samtal människor emellan ledde till att vi enades om att vi borde lägga vikt på de aktiviteterna som kändes viktiga för de flesta Bosnier här i Växjö; som t.ex.:

- Humanitära aktiviteter

- Information (från B-H och Sverige)

- Att hålla kontakterna med Bosnien - Hercegovinas ambassad i Stockholm

- Integrationen i det svenska samhället

- Umgänge oss emellan

- Att hålla vid liv den bosniska kulturen och traditionerna genom

Det krävdes en samordning av de resurserna vi hade att tillgå för att kunna arbeta effektivt och målmedvetet. En logisk lösning för denna samordning var att bilda en förening. 

En nämnd som skulle förberedda ett första möte valdes. Alla intresserade bjöds in på detta möte som ägde rum 2 november, 1993 och samma dag utformades föreningsstadga och en arbetsplan. Föreningen fick sitt namn och man valde även styrelse. Miftar Husein blev första ordförande.

Den nya styrelsen fick i uppdrag att ordna allt kring registreringen och snart var vi fullvärdiga aktörer i Växjös föreningsliv.

 I stadgan fastställdes bl.a. a att Bosniens förening ”LJILJAN” (på svenska LILJAN) i Växjö är en ideell, politisk och religiös obunden och förening, vars mål är att samla alla dem som upplever Bosnien - Hercegovina som sitt hemland, och som är beredda att värdera alla människor lika oavsett vilken nationalitet eller religion dem tillhör. Från början insåg man vikten av att samarbeta med andra organisationer och föreningar i Sverige; inte minst för att påskynda integration i det svenska samhället.

Arbetsplanen skissade på vilka konkreta aktiviteter skulle genomföras för att uppnå föreningens mål. I korthet kan man säga att man genom denna planering lade bra grunder för fortsatt verksamhet som redan under de första åren resulterade i bl.a.:

-         antalet medlemmar i föreningen ökade snabbt

-         radiosändningar på modersmålet infördes

-         hemspråksundervisning på bosniska infördes i de svenska skolorna

-         man grundade en sektion med uppgift att anordna insamlingar av humanitär hjälp till de behövande grundades

-         flera protestmöten som stöd för krigsdrabbade i Bosnien anordnades

-         ett stort antal andra sektioner bildades (dessa beskrivs mer utförligt framöver)

Trots att vi då fortfarande inte visste tillräckligt mycket om hur det svenska samhället fungerar och trots våra bristande kunskaper i det svenska språket, hittade vi olika sätt att ta sig fram och kämpa för vår status och plats i samhället. Vi tog kontakt med Växjö kommun, Röda Korset, Bosnien - Hercegovinas Ambassad i Stockholm, studieförbundet NBV och Bosnien -Hercegovinas riksförbund i Sverige. Alla dessa möten och erfarenheter som man samlade genom dessa kontakter gjorde att bilden om hur ett demokratiskt samhälle fungerar blev ganska snart tydlig för oss. Bakom våra ansträngningar låg viljan att representera vårt land på ett värdigt sätt, så att Sverige skulle få en rätt bild av oss: se både vår styrka och våra svagheter och söka förstå oss och våra öden.

Allt det gjorde att vi blev väl mottagna av våra svenska vänner som osjälviskt hjälpte oss. Vi fick inte bara moraliskt utan också praktiskt stöd; inte sällan och inte få av våra svenska vänner deltog i de humanitära aktiviteterna vår förening anordnade.

Den bosniska föreningen ”LJILJAN”

Under de första åren knöt man nya kontakter mellan Sverige och Bosnien. Bosnien exponeras mycket i medier och frågorna kring bosnier som har kommit till Sverige för att söka skydd uppmärksammades också. Tack vare detta fick vi till stånd ett väldigt bra samarbete med:

• NBV (Nykterhetsrörelsens Bildningsverksamhet)
• ABF (Arbetarnas Bildningsförbund)
• SISU Idrottsutbildarna
• Globala föreningen i Växjö
• Röda Korset
• Växjö kommun
• Vita Huset i Växjö
• Tallgården  
• Närradio Växjö

Bosniska institutioner och organisationer i Sverige som vi startade samarbete med:

• Den Bosniska ambassaden i Stockholm
• Bosnien – Hercegovinas  riksförbund i Sverige (BHRF)
• Bosniska ungdomsförbundet i Sverige (BHUF)
• Bosniska kvinnoförbundet i Sverige
• Institutioner och organisationer från Bosnien och Hercegovina
• Mödrar till handikappade barn från Tuzla
• KUD ”Konjuh” från Živinice
• ”Ansambl Bosnia Folk” från Zenica
• Humana TV (en bosnisk TV-kanal)

Under åren har förening växt och blivit känd för att inte var rädd att ta sig an nya utmaningar, inom nya områden; alltid trogen den ursprungliga visionen.

Nu har vi pratat en del om föreningen, kanske är det dags att presentera den lite närmare. ”Personuppgifter” säger att:

- Föreningen heter ”Liljan” enligt en blomma (Lilium bosniakum) som växer endast på ett berg i Bosnien. En överlevare alltså; precis som vårt land och vår förening.

- Föreningslokal ligger på Bokelundsvägen. 17a. Lokalen används såväl för olika aktiviteter som för enkla sittningar i sällskap med goda vänner.

- Antalet medlemmar som har varit med i föreningen under gångna åren är över 700 och de tillhör olika nationaliteter.

- Styrelsen består av 9 medlemmar som väljs av årsmötet vartannat år.

- Aktiviteter utförs mestadels genom sektioner och andra organ som utses av styrelsen.

Vårt mål är att bli en förening som kan bli en förebild för andra, där varje medlem drar sin strö till stocken och känner ansvar för föreningens fortlevnad och värnar om dess goda rykte. Genom arbete i föreningen träffar man och lär känna andra människor med annat ursprung och kultur. Med oss i bagaget har vi en erfarenhet av en mångkulturell samlevnad vilket underlättar såväl dessa kontakter som vår integration i det svenska samhället.

Vi inser vikten av de aktiviteterna vi driver; inte minst med tanke på de negativa tendenserna som finns i det moderna samhället i form av drogmissbruk, kriminalitet bland unga och dyl. Vi erbjuder de unga ett alternativ och det gläder oss att många väljer detta alternativ. Vår största resurs inom föreningen är våra medlemmar och den mångfalden bland dem. Kvinnor och män i olika åldrar, som tillhör olika nationaliteter, har olika utbildningsbakgrunder och arbetslivserfarenhet gör vår förening till ett forum där flöde av nya idéer och aktiviteter aldrig synar.

Vi välkomnar även andra organisationer med samma mål till samarbete.

Samarbetet med institutioner och organisationer från Bosnien i Sverige

                      Man inledde ett samarbete med Bosniska ambassaden i Stockholm långt innan föreningen bildades.  I början var den viktigaste delen av samarbetet att inhämta information som handlade om flyktingar från Bosnien och Hercegovina, samt att samla in humanitärt bistånd, starta med modersmålundervisning mm. Med tiden utvidgades detta samarbete. De sista 5-6 åren har vi med jämna mellanrum, varannan eller var tredje månad anordnat s k konsulära dagar där vi bjöd in olika representanter från den bosniska ambassaden. Under dessa dagar kan man t ex ansöka om och ta ut pass, ordna fullmakt och intyg samt ta del av andra tjänster som ambassaden tillhandahåller de bosniska medborgarna som är bosatta i Sverige.

Vår förening blev medlem i Bosnien-Hercegovinas Riksförbundet i Sverige år 1994. Vi verkar fortfarande i samarbetet med detta förbund; våra aktiviteter koordineras med de aktiviteterna som Förbundet anordnar och erbjuder. Särskilt vill vi lyfta upp samarbete med Bosniska kvinnoförbundet samt Ungdomsförbundet som är delar av Bosniska Riksförbundet.

Samarbetet med svenska institutioner och organisationer

Samarbetet mellan vår förening och de svenska institutionerna och organisationerna kan sägas vara allsidigt och produktivt.

Föreningen har ett lyckat samarbete med VÄXJÖ KOMMUN, speciellt med dess nämnder som är förknippade med föreningsverksamhet. Kommunen och invandrarverket har gjort en fin insats genom att ge oss råd och vägledning vid bildandet av vår förening; för att inte nämna deras varma mottagande av ett så stort antal flyktingar från Bosnien. 

Det största samarbetet från själva början har varit med RÖDA KORSET. De har hittat plats i många bosniers hjärta genom sin fina insats i återföreningen av familjer som blev splittrade pga. kriget. Samarbetet resulterade dessutom i en pjäs; ”Enkel biljett Växjö- Sarajevo” där man på ett verklighetstroget sätt avspeglar krigets fasor.

Projektet KFÅ (Kontoret för frivillig återvandring) startade 1998 och pågår fortfarande.

Ett samarbete med NBV har resulterat i kurser med tema «Droger, alkohol, nikotin». Det här samarbetet är även viktigt för projektet «Integration i stället för  isolation» och vi medverkar varje år på de mångkulturella dagarna. Vårt samarbete är kontinuerligt och väldigt glädjande för båda parterna.

Vår förening blev även medlem i den GLOBALA FÖRENINGEN i Växjö. Här medverkar en stor del av invandrarföreningar som finns i Växjö. Vår förening har ett effektivt samarbete och kontinuerlig medverkan i de olika aktiviteterna och projekten som anordnas inom den Globala Föreningen.

Ungdomsaktiviteter samt aktiviteter inom idrott och hälsa fungerar väldigt bra med hjälp av SISU, speciellt  under senare tid har samarbetet fått ett uppsving.

Den största delen av aktiviteter inom sektionen Aktiv kvinna sker i samarbete med ABF som hjälper till med material som behövs  för syaktiviteter, stickning och organisation av olika utställningar.

År 1995 kunde ännu inte många tala svenska så möjligheten för att få information om de viktigaste händelserna i världen var väldigt liten. Vi kan tacka NÄRRADIO som då liksom nu har hjälpt oss att få aktuell information på vårt språk genom att ge oss en timme i veckan av deras program samt teknisk support och lokaler.

När de lokalerna vi har inte räcker till för våra aktiviteter,  kan vi alltid vända oss till TALLGÅRDEN, VITA HUSET, BOKELUNDSSKOLAN eller KATEDRALSKOLAN